Bilder och lite annatLilla Fi (som Simon hette i magen) hade datumstämplats 25/7 av MVC. Men Fredrik hade beställt leverans till onsdagen 28/7 istället, det skulle nämligen passa bra in i tidsplaneringen vad gäller vår renovering av lägenheten. :-) Nu kan vi väl inte hävda att vi var så klara med allt hemfixande på onsdagen som vi kanske hoppats på när Fredrik lade in den beställningen, men på onsdag förmiddag började Ida pipa om att magen var osedvanligt dum och elak. Ida: "Det kan i alla fall inte vara värkar. För det ska man bara veta att det är, det här är mer som en fis på tvären och dessutom kommer de alldeles för ofta för att vara värkar." Jo, tjena... Vi började klocka maghuggen vid halv ett-snåret och insåg nog att regelbundet ont med fyra minuter emellan kanske visst är värkar, och någon timme senare var det inget tvivel för nu kändes det rejält. Idas mamma Pyttan kom och vi bestämde oss snart för att åka in till sjukhuset - bara för att få besked om att det var tvärfullt och att vi nog skulle hamna på Huddinge. Nytt samtal, Huddinge också fullt. Misär, tyckte alla inblandade parter. Vi väntade lite till och fick till slut ett OK från Södertälje sjukhus att komma in, vi skulle få sitta i väntrummet. Väl på sjukhuset strax efter fyra på onsdag eftermiddag var det dock inte prat om något väntrum, förlossningen var igång och strax innan ett på natten mot torsdag anlände Simon, det vill säga 29/7.
BB-vistelsen var väl ingen höjdare, vi fick komma dit mitt på torsdagen. Familjerummen var dock slut så det fick bli en vanlig sal, det vill säga ett dubbelrum. Några timmar hade vi rummet själva, sedan rullades en snittad tvillingmamma in. På kvällen var Fredrik tvungen att åka hem, papporna får bara stanna under natten om man har familjerum. Blä, tyckte både Ida och Fredrik, och tydligen Simon också för han inledde kvällen med att illvråla tills han och Ida fick byta rum av hänsyn till tvillingmamman... Så Ida och Simon var solo hela natten mot fredag och åtta på morgonen fick en mycket efterlängtad pappa Fredrik komma tillbaka. Även i det nya rummet kom det under dagen in ytterligare en mamma, snittad även hon. Men nu var det äntligen dags för oss att få ett familjerum, så nästa natt fick vi båda vara hos lillpojken. På lördagen tyckte både BB-personalen och vi att det var dags att åka hem och strax innan tre på lördag eftermiddag var vi hemma - alla tre!
|